Nytt år!

Bara ett snabbt inlägg för att säga att saker och ting på intet vis ligger stilla bara för att bloggen gjort det. Kreativiteten, det där flödet ni vet, strömmen som det är så skönt att stå mitt i, där det brusar och kittlar, den bara fortsätter!

Så se er gärna om bland små och stora ting. Snart uppdaterar vi!
/isabell

Nu har jag varit frånvarande rätt länge så  är det dags nu. Det finns så mycket att fundera över och jag gör det ofta.
Idag har jag tvättat, hälsat på en god vän och fått låna en bok: Himlen finns på riktigt av Todd Burpo och Lynn Vincent.
En liten pojkes häpnadsväckande berättelse om sitt besök i himlen. Min väninna sade att den är lättläst så då tog jag den med hem och ska snart börja läsa.

Det har varit trögt med den saken på sista tiden. Jag fick tre böcker med hem i lördags. Det var en annan väninna som absolut ville att jag skulle läsa dem. Svarta katten av Annika Banfield. Vi var på biblioteket och jag har börjat i den första. Nog har jag mycket intressant att se fram emot.

På eftermiddagen fick jag besök av mitt barnbarn med sambo och lilla Julia. De hade bakat lussekatter som vi smaskade på till kaffet.

Den här fina bilden kom till genom att jag satte en stickad dansös i ett glas  och fotograferade.Lite sagolik och vacker att sjunka in i och drömma sig bort eller fantisera lite kring.

Förra sommaren tog jag med dessa systrar ut i parken och lät dem uppleva naturen. Jag skulle vilja göra en sagobok med dem. De har gjort så många olika saker utomhus. Tyvärr ligger de nu i en låda för att sparas till senare.

Ankskulptur med sköld. Jag har gjort många broscher och en del med ankansikten. För att de skulle visas, sydde jag en vadderad strut och fäste ansiktet på. Då blev det genast en skulptur som var med på Himmelsbergas utställning hela sommaren. Jag plockade fram alla saker som varit utställda där, idag. Lådan har stått här i köket rätt länge, men idag öppnade jag den, och, om du hade varit här, skulle du ha blivit förbluffad över hur många dockskulpturer jag har gjort.
Jag har nog lite mer än hundra! Var ska de få plats? Jag skapar och skapar, har fått små garnhärvor som måste bli något, så jag fortsätter. 

De här var de första med svansar,mina privata. Det finns mer text lite längre ner.
Här resonerar de om vad de ska hitta på. De ser ut som vanliga ungdomar, lite vilsna kanske.

Den här familjen har lämnat mig! Ingen finns kvar, bara bilden av dem. De var rätt speciella med sitt vita hår. Jag hade så mycker töjbart tyg och sydde på maskin utan mönster, stoppade med syntetvadd. Ser du att de har svansar?

Tidígare hade jag fått leopardmönstrat tyg och sydde små "vänner" med svans. De har också lämnat sitt hem och finns någon annanstans. Bara två är kvar, en pojke och en flicka. De är mina och de har fått vara med på olika äventyr i det fria.

Jag läste också i förra veckans Kalmarposten om en kvinna som bakar konstfulla kakor och tårtor. Hon bor också på Esplanaden och har en blogg som jag är lite nyfiken på.

Blandad kompott.

Gele och mos av paradisäpplen. Jag hittade några träd med paradisäpplen och gjorde gele för första gången. Det var lättare än jag trodde och det blev vackert och gottl Färgen på gelen är inte rättvisande, den är nästan ljust aprikosfärgad.

I torsdags åkte jag till Örsjö för att vara hos min syster några dagar. Det var tidig morgon och solen gick just upp med glödande färger när jag gick genom parken mot bussterminalen. Jag måste bara försöka fånga skönheten och så här blev det.

Fin bild med spegelblankt vatten och de mjuka färgerna på träden. Min syster och jag tog en prommenad till en plats där man kan handla växter. Vi gick förbi en bäck eller å, jag vet inte vilket men det var ett vattenfall med skummande vatten. Jag tog bilder där också och det ser inbjudande ut, fast inte nu när det är kallt.

Från uteplatsen är utsikten så här fin. Linnea har en mycket fin trädgård med mängder av blommor. Hon har också bevingade vänner som kommer in under taket på uteplatsen. De brukar få kexsmulor, men nu blir det frön av olika slag. också talgbollar. Jag gick runt husrt med kameran och det fanns fortfarande en del blommor kvar.

Vid ett av många besök i Stadsparken försökte jag fånga ett par slagskämpar. Det var ett par av dessa fåglar som nu håller sig nära de två "damerna". Ingen bråkade just när jag knäppte, men strax innan bet de varandra riktigt ordentligt. Detta var för någon vecka sedan. Nog är hannarna fina, sådan glans på huvudena.

Lite huslig är jag ibland som du ser. Jag bakade de här pajerna med plommonklyftor. En för nu och den andra för frysen.

En smulpaj med solrosfrön i och äpplen i botten. Bredvid ligger ett bröd som alldeles nyss tagits ut ugnen.

Jag brukar leta efter fallfrukt på öde tomter och i parker. Det finns mycket ätbart att hitta i parker. En del av äpplena har kokats till mos. Jag tycker att det är jättegott med varmt mos med grädde och havredryck och med en ost macka. Det blir ett fint mellanmål.

Här kokar moset som står på bordet. Just nu kokar det. och snart ska det hällas i en skål  och bli ställt på bordet. Det ska fotas.


Jag har varit hostig ett tag, mest på mornar och kvällar och igår träffade jag en kvinna från Uzbekistan. Vi blev vänner medan jag arbetade med människor från olika platser på jorden. Det är bra att se att vi alla är gansk lika, även om vi talar olika språk. Vi har samma behov av vänner och trygghet. Det kan vara jobbigt för en del kvinnor som inte har gått många år i skolan och varit hemma med barn och alla hushållssysslor. Nu i Sverige måste de börja i skolan och ändå orka med allt det "vanliga" som verkar vara deras uppgift. Men hur som helst har jag blivit vän med denna kvinna och igår ringde hon och sade att hon satt på pizzerian och ville att jag skulle komma och äta lite. Hon hade beställt kebabpizza och jag åt en bit i andra änden av hennes. Jag hade just ätit tonfisk med potatis och olika tillbehör. Hon berättade att i hennes land kokade man vatten, hällde i en kopp lade i en klick smör och skivad lök. Det ska man dricka, sade hon. Det är medicin sade hon. Jag prövade senare på kvällen och det var faktiskt gott!

Jag kanske har visat de små barnen som kommit på besök. De måste passas noga. Som du ser har en ramlat ellerblivit lite arg och kastat sig på bordet. Så typiskt för barn. Det verkar som om barn , massor av dem, vill komma till mig men jag tror också att de skulle bli glada om de fick komma till någon annan också. De skapas ju här hos mig och de blir rätt många.
Jag är glad så länge de vill vara här.


Det var väl en blandad kompott?

Pyntade fönster

Nu har jag dekorerat om i mina fönster. I detta är fem ulliga skulpturer. Jag fick ullgarn av en god vän förra lördagen och nu vill alla vinka åt de personer som går förbi.

Små hjärtbroscher och skulpturdockor som ska locka dig att stanna till en stund.

Här en skylt om att få en intuitiv minibild ritad av mig. Unika broscher som kan köpas av mig. Det finns bara en av varje och de är målade med textilfärg och stoppade med sybtetvadd. en del är kantade med pärlor.

Änglabroscher och små barn som vaktar en elefant, En gåva av en kvinna från Filippinerna. Även en tyllängel med guldvingar. De gula sakerna längst fram är små träd som dansar.

Grönmålade fönster som ramar in mina alster.

Detta möts du av när du går på Esplanaden och inte har alltför bråttom. Stanna gärna till en stund så kanske du får lite inspiration eller lust att titta in hos mig. Det går bra, du är välkommen!


Ja, idag har jag varit "duktig" jag har inte bara skapat något vackert att titta på utan jag har kokat soppa och bakat äpplen som ett par ungdomar har ätit tillsammans med mig. Vi hade vispgrädde och kaffe till äpplena.

Alldeles nyss gjorde tag ett "misstag" jag hade skrivit klart allt och skulle se på ett alternativ innan jag hade sparat det jag skulle publicera, Allt försvann så nu har jag gjort om allt igen. Retfullt! Men nu är det klart.

I morse när jag satte mig på trappan var det disigt och lite fuktkallt. Ingen lust att vara ute idag. Om jag inte minns fel så var solen framme en liten stund men då gjorde jag något annat,

Naturen är den sanna konstnären

På avstånd såg det ut som en stor katt

Över "katten" sitter denna märkliga form.

Som ett landskap med saker utslängda här och var. Ser du hur mycket "klockan" är?

På baksidan av trädet hittade jag denna.

Ingång till en park

Jag fick visionen av en tekanna. Märkligt träd med "klotter"

Solfläckar vid jättetallens fot. Så fint!


Allt detta fina upptäckte jag när jag gick på andra sidan gatan. jag skulle gå en annan väg men bommarna fälldes just och då tänkte jag att jag går åt det här hållet istället. Kameran var med och jag använde mina bildögon för att lägga märke till de fina märkena som det stora björken hade begåvats med. Jag undrar om många har stannat till och verkligen sett de här sakerna.

Det finns så mycket som kallas konst, men naturen är verkligen fantastisk med färg och form. En del motiv är nästan omöjliga att återge(ge rättvisa åt). Jag försöker inte måla av dem, för det tror jag inte att jag kan. Det är bättre att njuta och på något vis är det som att gå på skattjakt. Jag behöver inte ens tänka att, nu ska jag se vad som fastnar i kameran. Jag bara går och det är istället så att naturen dyker upp mitt framför mig och jag ser det som vill visas.
En morgon i en annan tid (som en saga) var jag i tvättstugan som har fönster i markhöjd.Jag såg en helt glittrande rund vattendroppe på spetsen av ett gråsstrå. Det är ett minne som fastnat.
Ja, det finns mycket som naturen kan överraska med, bara det kan tas emot och bli till glädje och inspiration.

Slutet på sommaren kanske?

Strålande solsken, nästan vindstilla. Så har jag upplevt denna dag. Jag brukar sitta ute på trappan med min kaffemugg och en ostmacka. Ute på gården står ett stort gullranketräd och i det satt tre duvor igår, jo de satt där en stund idag också. De bor här, liksom ett par skator.

Jackans baksida med stickat skärp fastsatt med en liten brosch.

Framsida med stickade muddar och dekorativ "knapp"

Framkant på en huvudbonad som jag använder mest just nu.

Handmålad kant bak.

Kullens färger. Jag monterade kanten på den och detta är resultatet

Nu visar jag en jacka som jag sydde för några år sedan. Den har hängt i garderoben och jag tänkte sälja den på loppis, men när jag provade den tyckte jag att det var en skön slutpåsommarenjacka.


Ja, som du ser har jag med bilder på en "hatt" som jag fått mycket beröm för. Det var bara ett par veckor som en okänd dam kom fram till mig och gav beröm för den. Glädjande!

Hösten närmar sig

Idag skiner solen och jag har just postat brev med bilder till mina systrar som jag var tillsammans med ett par dagar. Vi hade det jättefint med minnesprat och uteliv. Storasyster är en riktig blomälskare och så heter hon Linnea. Hon har massor av fina blommor både i rabatter och i krukor. Jätteduktig!

Visst är dessa blommor vackra! De står i uterummet.

Vackra rosor. Bilden ger inte färgen rättvisa.

på avstånd liknar blommorna dansöser i tyllkjolar.

Så vacker! Fin grönska i trädgården.

Hon brukar mata talgoxar med digistivekex . Fåglarna är riktigt tama och Linnea måste plocka bort allt
som är löst, annars norpar fåglarna småsakerna. De flyger ut och in i hennes blomrika uterum.

På kvällarna satt vi och försökte lösa korsord. Det kunde vi bara göra en kort stund för Lisbeth är allergisk mot el och sådant. Inga lampor tända, alltså.

Vi hann med en runda till Nybro så att Linnea kunde handla lite. Vid hemkomsten väntade en tinad prinsesstårta och kaffe i uterummet.

Nästa dag blev det skogsprommenad och, vi hittade trattkantareller och några andra svampar som jag inte kan namnet på. Jag hittade ett munspel som någon tappat. Det fick ligga i diskmedel under natten och ljudet är bra. Vi gick och gick uppför och nerför, puh, mossig mark, stenar, höga träd. Kunde finnas risk att möta vildsvin, träden var raka och höga, så vad skulle vi göra om...? Vår skogsprommenad blev lyckligt avslutad och vi var tillbaka igen med kaffe, tror jag.

Mycket vacker, oätlig svamp!

Ser du den mjuka mossan och alla höga träd?

Nästan en sagoskog.

Närbild, ser du ormbunken bland mossan?

En märklig svamp under den lilla granen.


Ja, det var en härlig kortsemester som jag kan se tillbaka på med glädje. Trots att avstånden inte är så stora, träffas vi inte särskilt ofta. Vi har alla olika liv med egna intressen, men när vi träffas kan vi minnas många olika saker från barndom och uppväxt. Jag har ytterligare två syskon , en bror och en lillasyster. Jag är nummer två i syskonskaran.                                   




Ja, nu är det 1 september och igår, sista augusti skulle jag fotograferas med mitt barnbarn och hans lilla Julia. Dennis vill ha en sådan bild och jag hoppas att den blir bra. Julia ville inte alls göra som fotografen ville och det blev tårar och motstånd. Det är tråkigt att sådana bilder ska göras på särskilt sätt med givna arrangemang. Det blir mycket bättre med helt spontana bilder och Julia blev helt ifrån sig när fotografen ville att hon skulle stå i en trätunna. Grymt att dirigera ett så litet barn,bara ett år, jag kände mig sorgsen i går kväll och tycker att bilderna inte ska betyda tårar för det lilla barnet. hoppas att de struntar i de sista bilderna som ska tas på fredag. Julia har också börjat skolas in på dagis. Jag tycker att det är för tidigt, men det verkar vara i sin ordning i dagens samhälle. Men barnet har bara funnits i den här världen ett år. Sorgligt, tycker jag.